Det sägs att en elefantunge som tidigt kedjas fast vid en påle kommer som vuxen och okedjad endast röra sig i snäva cirklar runt pålen där den en gång var fastkedjad. Men varför galopperar den inte i full fart rakt in i djungeln så fort den bara kan? För att den inte vet om något annat. För att kedjan fortfarande finns kvar i huvudet, i sättet att se på sig själv och omvärlden.
Jag känner igen mig i den fastkedjade elefanten. Jag har kommit tillbaka till metaforen gång på gång i livet. Och jag ser den även i människor jag möter. Våra föreställningar kan bli som kedjor. När vi matas med dem tidigt i livet så fortsätter vi tro på dem även som vuxna. Och ofta handlar det om begränsande föreställningar som håller oss tillbaka och hämmar våra drömmar.
Det kan vara svårt att få syn på dem. Men i ett coachningssamtal brukar de ge sig till känna ganska snart. Och då brukar de få sig en rejäl omgång.
"Vilka skäl finns det att tvivla på att det här som du tror och tänker är sant?" brukar vara en riktig killer. Testa så får du se om föreställningen står pall.
Vill du ha hjälp så finns coachen (jag) endast ett dm/mejl bort. 🙂
留言